Queen's Theatre Historia

The Queen’s öppnade den 8 oktober 1907 och är kulturminnesmärkt.

Ursprungligen designad som systerteater till Gielgud Theatre 1913, sedermera hem för Tango Teas där parkett förvandlades till ett dansgolv omgivet av bord. De här tedanserna blev väldigt populära men inte lika populära som krigstidens produktion av Potash and Perlmutter 1914. Föreställningen handlade om judar i New York och spelades 600 gånger.

1920 uppfördes Miles Malleson’s The Fanatics, som skapade en enorm kontrovers med sin antikrigsretorik och sitt sexbudskap. Den 24 september 1940 under en föreställning av Rebecca, föll en bomb på teatern som förstörde hela framsidan av huset och delar av bakre parkett.

Byggnaden användes därefter endast för repetitioner och öppnade inte igen förrän 1959 när fasaden och foajén renoverats. Ansiktslyftet omfattade en ny modern exteriör designad av Brian Westwood och Sir Hugh Casson, och ytterligare ombyggnader gjordes tidigt 1992.

Bland succéerna på The Queen’s märks Stop the World – I Want To Get Off! från 1961 med Anthony Newley, som spelades 483 gånger. 1966 gjorde Noel Coward sitt sista framträdande i Suite in Three Keys. Maggie Smith och Roberth Stephens uppträdde tillsammans i Private Lives 1972. Otherwise Engaged spelades 1029 gånger 1975, och 1982 gjorde Kenneth Branagh sin West End debut i Another Country tillsammans med Colin Firth.

1987 hade Jeffrey Archers första pjäs Beyond Reasonable Doubt premiär och spelades i 17 månader. Den följdes av den australiensiska sång-och -dansshowen Hot Shoe Shuffle, Stephen Sondheims musikal Passion med Michael Ball och Maria Friedman, samt Masterclass med Patti LuPone.

1999 köpte Sir Cameron Mackintoshs företag, Delfont Mackintosh, äganderätten till både Queens och Gielgudteatrarna. Långköraren och musikallegenden Les Miserables flyttades till The Queen’s från Palace den 3:e april 2004 efter hela 18 år, och fortsätter där än i denna dag.